Konflikter

Alla dessa konflikter med barnen. Hur kränkta de blir när jag går emot deras vilja. Om små i mina ögon banala saker.

Konflikter vid matbordet. Äcklig mat. Fel tallrik. Fel stol. Inte mjölk, vatten. Osv. Så uttröttande. Den minsta som skriker, gråter, snorar, morrar, slåss och bara fortsätter och fortsätter. Som att hon har svårt att bryta det själv och varje försök jag gör gör henne än mer arg. 

Maken som blir lika trött som jag och tar ut det på mig. Jag fräser tillbaka. Barnen känner av konflikten och drar på ännu mer med sina krav, skrik och spring runt i lägenheten. Jag blir arg(are) och kyligare. Hatar när jag blir kylig. Typ det sämsta man kan vara mot sina barn, eller alla barn. Inget barn ska behöva gå och lägga sig hungrig säger jag till maken. Samtidigt tänker jag att inget barn ska behöva ligga bredvid en kylig mamma som vill straffa sina barn med kyla, ilska och avstånd. Såklart vill jag inte det. Jag vill skaka av mig känslorna och bli den glada tålmodiga mamman igen. Men det är så svårt. Två barn. Så sjukt jobbigt. 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Vredesutbrott

Har fyra ”sköna” dagar framför mig som ensamstående. Barn som går på olika förskolor, den yngsta som är mammig som aldrig förr efter förskoledebuten. Stress från jobbet, stress för att få i säng barnen. Klart de känner av det hur många djupa andetag jag än tar. 

Migrän som ett brev på posten. Tålamodet blir då kraftigt krympt. Barnen stojar i mörkret. Jag är sur. De försöker lätta på stämningen. Känner mig kall som is. Kan inte komma ur sinnesstämningen. Exploderar. Tar hårt i äldsta barnet. Som tycker jag bryter hennes arm. Hon skrattar, gråter tittar på mamma som blivit galen. Hennes hjärna måste gå på högvarv för att ta in situationen. Det hon ville var att ligga nära och bli struken över ryggen. Det fattade inte denna tröga mamma eftersom det enda barnet gjorde var att hoppa i sängen och kämpa emot sömnen.

Efter 90 minuter sover båda. Kvällen är slut. Huvudvärken kvar. Orken att ta sig ur sängen försvann i explosionen. Allt känns skit. Samtidigt älskar jag de två små som ligger  på varsin sida om mig och snusar ikapp. Stanna tiden. Gärna nu när de sover. Förstår ju att detta bara är början. Små barn små bekymmer osv. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Uppdatering

Åh jag borde skriva oftare. Så mycket som händer i barnens liv och utveckling som jag skulle vilja ha dokumenterat. 

Vår stora tjej som nu är fyra år. Så smart och påhittig. Har börjat använda känslouttryck som älskar och hatar. Förundras över hur mycket hon lär sig/intryck hon får via förskolan och barnprogram. Vissa bra saker andra lite mindre bra. Men det ligger kanske i människans natur att vara tex tävlingsinriktad. Haha du får inte vara med osv. Det är det värsta jag vet. Men svårt att undvika verka det som. 

Lillasyster är 18 månader, även hon smart och härlig. Såklart. Hon kan säga otroligt många ord, har för flera veckor sedan sagt sin första tvåordsmening. Vill gärna gå på toaletten, det kommer inte kiss men hon ska alltid torka sig. Hon sliter allt som oftast av sig blöjan och då kan det komma både bajs och kiss om man inte är snabb.

Hon gillar att gunga på gunghästen och för att komma upp hämtar hon saker att klättra upp på. Hon verkar musikalisk och kan härma alla melodier man sjunger för henne. 

Mina älskade barn. Som driver mig till vansinne från och till. Jag känner fortfarande att det är skönt att komma ifrån hemmet och vara på jobbet. Men förskolestarten för lillasyster känns sådär. Så konstigt att hon känns så liten när storasyster änd kändes ganska stor. Hon var visserligen lite äldre men ändå, skillnaden i hur man ser på sina barn. Första och andra. Lillan som förevigt kommer vara den yngsta. Jag vet att hon kommer att ha kul på förskolan men tänker på att det blir många timmar i en miljö där man får slåss om uppmärksamheten. Hon känns så liten för det. 

Bådatvå är mycket bra på att hålla sig vakna på kvällarna och nu under julen har de sällan somnat före 23. Vilket tyvärr lett till att även föräldrarna skjutit kraftigt på dygnsrytmen. Tur vi har tid kvar att vända tillbaka innan vardagskarusellen drar igång igen. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tiden tiden

Var tog tiden vägen? 14 månader var jag hemma. Första tiden var det mycket skrik, sen fortsatte det ungefär på samma sätt. Skrik verkar vara barn nummer tvås självklara kort för att få sin vilja igenom. Bara det blir tyst, tänker jag varje dag. Att ha lämnat föräldraledigheten bakom mig är skönt. Längtade verkligen bort från hemmet och barnpassandet. Känner att jag har dålig koll på hur de har det nu när pappa är hemma, men vet såklart att de har det bra. Skönt också att inte ha koll på allt. Är det överdragsbyxor som gäller idag eller inte. Sånt behöver jag inte tänka på förrän till våren. Underbart ändå!

Men var tog min bebis vägen? Ska jag aldrig mer få gosa med en egen bebis igen? Vill jag det eller är det en längtan för att jag vet att den förmodligen inte kommer uppfyllas igen? Ja vad vet man. Tiden gick fort men samtidigt långsamt. Har svårt att förstå att det var 2013 jag blev gravid igen. Nästan exakt två år sedan nu i dagarna. Då vat min stora tjej inte ens fyllda två och nu ska hon fylla fyra! Otroligt. Som hon själv skulle uttryckt det. Ah min älskling som känns så självklar men som lät oss vänta i så många år. Och underbara lillasyster som bara kom, som en stor härlig överraskning. Mina älskade ungar.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Äntligen!

Någon dag efter ettårsdagen började lillasyster sova bättre på kvällen. Från att ha sovit mellan 30 min och nån timme max, på kvällen för att sedan vakna och vara ledsen kan hon nu vakna till och somna om av sig själv utan att jag kommer med bröstet som en annan levande napp. Känns som ett stort genombrott. 

Annars kan hon säga lampa, mamma, pappa, titta, tittut, låta som ett får och en häst. När jag säger att maten är varm så blåser hon med sin lilla söta mun. Hon känns så med och är så go att man smäller av flera gånger om dagen. Storasyster också. Som gör sitt bästa för att få uppmärksamhet och beröm hon med. Men det går bra. De verkar gilla varandra och jag gissar att det inte blir en lugn stund nästa sommar när de båda är ett år äldre. Mina älskade ungar.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Priset till årets sämsta mamma 

går till mig. Men när ens barn spottar på en, då kan man bli vansinnigt arg. Skrika och bli en mamma som skrämmer. Sån vill inte jag vara. Jag hoppas innerligt att det var sista gången jag blev spottad på. Men med tanke på att det hänt förut lär det väl hända igen. Jag hoppas att jag inte blir fullt lika arg då. För jag gillar inte den mamman som skrämmer sina barn med sin ilska. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Första stegen

Efter 10 månader och 4 dagar började lillan gå. Glädjen över detta framsteg var hos barnet enorm. Sen ville hon inte göra något annat!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar