Depp och oro

Jag börjar känna mig orolig och nojig igen. Den här gången är det inte för att jag tänker på hur vårt liv kommer att förändras utan över ekonomi och planeringen av den.

Jag vet att vi har det gott ställt och att det egentligen inte finns anledning till oro. Vi skulle klara oss på min mans lön om vi behövde. Så det är egentligen inte rädsla för att vi inte ska överleva, utan mer att vi är vana att spendera pengar och hur ska vi planera ledigheten efter ekonomi och tid. Hur många dagar bör man spara för framtiden? Ska man ta ut semester under ledigheten? Vem kan svara på mina frågor? Måste vi ta de här besluten själva?

Var det dumt att köpa en ny vagn (vilket jag gjord idag)? Ska jag köpa den säng jag vill ha eller en billig?

Är jag dum som oroar mig över det här? Vi slösar ju ofta pengar på annat jox och här kommer det viktigaste i livet och då ska jag plötsligt spara.

Min bil. Det är en tjänstebil som kommer att kosta mig när jag är hemma. Plus parkering. Och trängselskatt om jag ska använda den också. Ska vi flytta utanför stan så behöver jag en egen bil. Men vi skulle kunna dela också. Är det verkligen rätt tid att oroa sig över sånt här nu. Har jag inte nog ändå? Varför har jag inte sparat mer? Ska vi flytta? Vill inte jag bo i stan? Tänk om jag ångrar mig, vill tillbaka till stan?

Och idag har jag haft ont i magen, spänd och tung har dwn känts. Dålig dag och tårar som lurar bakom ögonlocken. Den stabila tiden kanske är över? Behöver en kram, en puss, en klapp, en uppmuntran. Bebisen sparkar som bara den. Lite jobbigt men också mysigt.

Ska försöka sluta tänka på pengar och koppla av istället.